Så, för 1,5 år sedan var jag och min flickvän hemma hos min mamma och vi hade precis ätit. Jag går mellan köket och vardagsrummet med disk och känner en liten smärta i nedre ryggen. Det känns lite som att en nerv har kommit i kläm eller som växtvärk. Den lilla smärtan blir lite större och större, så pass att jag känner att jag behöver lägga mig ner, direkt på golvet och försöka sträcka på mig. Detta hade förmodligen hjälpt om det var en nerv eller liknande som hamnat i kläm. Och växtverk brukar inte göra så ont. Smärtan slutar inte, oavsett hur jag vrider och vänder på mig på golvet.
Till slut ligger jag på golvet och skriker av smärta. Vi har ringt ambulansen, men tyvärr bor vi ganska långt ifrån sjukhuset där ambulansen är påväg ifrån. Jag ligger på golvet och försöker andas igenom smärtan. Det kändes som att det var något som var på väg att dras ur rakt genom magen. Detta pågick i 30 minuter.
Ambulansen kom ca 5 minuter efter att smärtan hade upphört. Vi åkte till sjukhuset och de gjorde lite tester. De kom fram till att det förmodligen var njursten. Inga fler åtgärder togs och jag kände inte av någon smärta igen.
Spola fram tiden till 1 år senare. Det är fredag och jag är på jobbet. Jag har precit varit och tränat på lunchen och jag har precis ätit några bitar från jobbets godisbuffé (det har vi bara på fredagar). Jag är laktosintolerant, men jag brukar ignorera det ganska ofta. Efter ett tag började jag känna lite smärta i magen. Instinktivt tänkte jag att det hade med laktosintoleranten att göra. Men sen började smärtan bli mer och mer intensiv för var minut som gick. Efter 20 minuter var jag tvungen att be receptionisten ringa ambulansen. Jag kunde knappt gå och jag höll på att kräkas av smärtan.
Efter 15 minuter kom ambulansen och de gav mig morfin på väg till akuten. Detta hjälpte delvis för att jag kunde slappna av lite och jag fick även smärtstillande injicerat i buken. Efter ca 25 minuter på sjukhuset så hade smärtan avtagit och jag kände mig mycket bättre. Efter ett tag fick jag gå hem med diagnosen njursten. Jag hade fått utskriven medicin mot eventuella smärtor.
Efter ca 2 veckor fick jag göra en urografi (a.k.a. njurröntgen). Detta är ganska jobbig röntgen eftesom man har väldigt restriktiv diet i hela 3 dagar innan. Man ska mest äta vitt bröd, kokt kyckling eller fisk och ris. Man kan också äta sushi som tur är. Så man slipper äta kokt kyckling 3 dagar i streck.
Efter ett par månader märkte jag att det fanns mycket blod i urinet och gick efter tre dagar till vårdcentralen och då skickade de en remis. Jag trodde det bara skulle vara en urografi till för att få se hur mycket som fanns kvar. Det visade sig att det faktist även var en behandling kallad ESVL, det står för extrakorporeal stötvågslitotripsi.
Det är en behandling som med hjälp av stötvågor ska krossa stenen. Sjukhuset jag var på tar alltid in 3-4 personer som gör behandlingen på samma dag. Vi var tre stycken som kallades dit kl 07:30.
Så den dagen hade vi först urografi för att lokalisera stenarna.
Efteråt fick jag gå till ett väntrum och vänta med de andra två patienterna.
Där fick jag vänta tills båda två hade gått iväg (ca 1h).
Sen fick jag gå och byta om till sjukhusskjorta (baklänges), strumpor, hårnät och tofflor.
Jag fick lite smärtstillande tabletter och fick lägga mig i en säng och vänta igen.
Efter ca 45 minuter blev jag hämtad och fick gå in i behandlingsrummet.
Där fick jag ta av mig mina kalsonger och lägga mig på britsen. Det var ingen vanlig brits man låg på utan mitt på britsen var det bara som ett plastskynke som höll upp nedre delen av överkroppen.
Detta är så att man ska kunna hälla vatten under patienten och så att stötvågsmaskinen kan tryckas upp mot patientens rygg.
På vissa hemsidor står det att själva behandlingen inte brukar göra så ont eftersom man har fått smärtlindrande.
Efter min erfarenhet kan jag säga att detta stämmer inte alls!
Först av allt lät maskinen som en hög fingerknäppning. Väldigt högljud.
Det gjorde väldigt ont där maskinen låg mot kroppen och när vågorna träffade en sten så gjorde det ännu mer ont!
Så pass ont att jag fick mer smärtlindring intravenöst.
Jag hittade dock lite information som stämde:
“Efter behandlingen kan grus passera genom urinledaren, vilket är smärtsamt. Det kan dröja allt från en dag till flera veckor innan gruset passerat ut. Du får med sig läkemedel för smärtlindring hem från mottagningen.” - 1177.se
Efter allt detta, ska jag nu göra en undersökning där de ska ta reda på varför stenarna bildas så snabbt hos mig. Men förhoppningsvis så är alla stenar borta nu och jag slipper gå igenom något liknande igen!